Några kommentarer till den kubanska bloggaren Yoani Sánchez
Utdrag ur artikel av ”Machetera”, medlem av Tlaxcala, ett nätverk av översättare för språklig mångfald
Misshandel?
USA:s UD, som har varit knäpptyst om alla de kriminella morden som dess tjänare utfört i Honduras de senaste fyra månaderna, tog sig nyligen samman och utfärdade ett uttalande. Men inte om Honduras utan om bloggare på Kuba. USA ”beklagar djupt angreppen på bloggarna Yoani Sanchez, Orlando Luis Pardo och Claudia Cadelo.” Än en gång förmanar man Kubas regering och ger den lektioner om förtryck och våld, frihet och samförstånd. Men det finns många problem med UD:s omsorger.
Det finns inga oberoende källor som bekräftar att de tre bloggarna tvingades in i en bil och misshandlades av säkerhetstjänsten för att de inte skulle kunna delta i en märklig demonstration. (En demonstration mot våld? På Kuba? Skämtar ni? Kuba har den lägsta våldsnivån i Latinamerika, för att inte tala om USA).
Om man betänker Yoanis förkärlek för att lägga beslag på Kubas knappa bandbredd för att kunna visa foton och videos på sig själv, är det märkligt med en total brist på bilder om den påstådda misshandeln. Exhibitionisten som inte tvekar att göra narr av sig själv och klä ut sig till tysk (?) turist för att förvandla ett seriöst möte av journalister och akademiker till ett spektakel, hon är plötsligt blyg, tillbakadragen och tar hand om sina påstådda blessyrer i det tysta, bara med hjälp av sin lokala läkarmottagning. (Vars tjänster hon åtnjuter gratis, vilket hon förstås inte nämner).
När hennes märkliga historia ifrågasätts attackerar hon, åter utan bilder eller andra bevis, de som tvivlar på henne. Hennes storhetsvansinne, parad med hennes berättelser om påstådd förföljelse, är uppenbarligen fabricerade för en utländsk konsumtion. Den pekar på en kvinna med problem, vars förvrängda bild av sanningen blir allt snedare.
Inget paradis i Europa
Hennes man, den förbrukade tidigare journalisten Reinaldo Escobar, har en lång rad av brända broar till den kubanska dissidentrörelsen. Enligt Yoani så återvände hon och maken till Kuba efter ett misslyckat försök att bosätta sig i Schweiz. Escobar kunde inte lära sig språket. Hans chanser att få ett jobb var ungefär lika dåliga som för andra i hans situation. I bästa fall ett hårt, simpelt och dåligt betalt jobb. Det var inte precis den livsstilen de två hade förväntat sig. Då föredrar de att svassa runt på lyxhotellen i Havanna med splitter nya laptops och ta smygfilmer på sig själva medan de trakasserar personalen och själva förses med pengar från Spanien.
Under en lång tid har Yoani längtat efter att bli arresterad. Hennes största sorg är att hon aldrig kommer att bli arresterad på Kuba bara för att hon gör sig till ett åtlöje. Men hon vet mycket väl att hon kan bli arresterad för att ta emot pengar från utländska intressen för att angripa Kuba. Det är för detta Hernández Bustos i Barcelona är till så stor nytta. Han är en mellanhand mellan Yoani och hennes sponsorer.
Samarbete med USA
Reinaldo och Yoani gav nyligen en intervju till Radio Martí, en antikubansk radio- och TV station i Miami, finansierad av USA. Hon påstod att hon var tvungen att ha på sig en löjlig, platinafärgad peruk för att undkomma hemliga polisen runt hennes hus. Hon fortsatte att ljuga och påstod att den kubanska journalisten Rosa Miriam Elizalde anklagat henne för att vara CIA-agent. Vilket Elizalde inte hade gjort. Hon hade sagt om Internet, att medan Kuba kämpar med de tekniska svårigheter som USA åstadkommer med blockaden, så strömmar en flod av propaganda mot Kuba där Yoanis påstår att Internet censureras.
När lögnen blir en last
Rosa Baéz, en annan journalist som lyssnade till Yoanis show, skriver i en artikel under rubriken ”När lögnen blir en last”: ”För att sprida den här idén om att Kuba begränsar tillgång till Internet har det framträtt en rad personer som upphöjts till offentligheter tack vare dollar och mediemanipulation. Jag hade oturen att delta i en av Yoani Sánchez´ föreställningar…Vi fick lyssna till lögn efter lögn om den påstådda censuren av hennes blogg. (Den marknadsförs som en kubansk röst – den påstås vara blockerad och ändå visas den upp i hela sin härlighet! Det är fullständigt ologiskt.) …Som min här visade utskrift från bloggen visar är varken den eller hennes partners Claudia Codelos blogg blockerad.”
Rosa Baéz fortsätter: ”Jag var inne på en del av Yoanis länkar…Jag fick ett gott skratt åt de cyber-terrorist lektioner hon ger hemma. Hur kunde 14 deltagare komma igenom ”polisbarrikaderna” utanför hennes hus? Är de moderna ninjas som klättrade 14 våningar upp till hennes lägenhet?”
Verkliga problem
Medan Yoani berättar historier som skulle passa i en Hollywoodfilm, så läker hennes skador mirakulöst. Eller så har hon dem på delar av kroppen som det inte passar sig att visa. Och medan hon ljuger så fortsätter Kubas allvarliga brist på Internet. Landets professionella journalister, vetenskapsmän, lärare och tekniker kämpar dagligen med en långsam och dyr Internetuppkoppling, då USA nekar landet en fiberoptisk uppkoppling. För dessa problem är den utländska pressen fullständigt ointresserad. Istället föredrar den att basunera ut Yoanis och Reinaldos sjukliga shower. Showen fyller sin uppgift att finansiera familjeaffärerna, demonisera Kuba och ta uppmärksamheten från de verkliga nyheterna.
